Nu var den borta...

Helgen är slut och denna familjen verkar gå mot friskare tider, även om alla inte är helt återställda ännu.

Jag har slarvat eller kanske saknat ork att skriva i bloggen under helgen.

Fick i alla fall tittat på finalen av melodifestivalen i helgen.
Inte direkt min låt som vann, men men man kan inte få allt.
Tror i alla fall att låten kan stå sig i la grande finale.

Jag kommer att återgå till jobb imorgon, sambon borde också väntat med att jobba.
Hon är inte heller helt frisk ännu.

Imorgon skall vi på begravning.
Sorgligt värre, men det är det ENDA vi kan vara säkra på här i livet.
Att vi en gång kommer till livets slut.
Sen är det ju bara att hoppas att det blir av naturliga orsaker och inte att det beror på någon annan så att livet tar slut för tidigt.

Det är alltid känslosamt när en närstående går bort.
Men det värsta måste nog ändå vara om man skulle förlora sitt eget barn.

Jag har genom åren tänkt en hel del på livet och döden.
Många skjuter undan tankarna på det, men jag tror att det är något som man borde snacka mer om och inte gömma undan det. För döden är ju som jag sa innan det enda vi kan vara säkra på kommer att ske i våra liv. Det kommer förr eller senare drabba oss alla.
Har man tänkt och snackat om det så tror jag inte man står helt handfallen när någon närstående går bort.

Men sen är vi ju alla olika, så en hel del är nog för rädda för att snacka om det eller ens tänka på det.

Nej, nu lämnar vi det djupa, kanske återkommer det i fler inlägg nån gång.
Men för idag så lämnar det.

L2UA - untitled