Ibland känner jag att döden finns i min närhet.
Hur den går och lurar och väntar på mig.
Väntar på att få segra över mig.
Dum som jag är så märker jag av tecknen, men kan inte riktigt ta dom åt mig.
Visst vet jag djupt inne vad jag borde göra. Hur jag borde agera.
Men att få en gammal hund att sitta är inte det lättaste.
Det är precis som att spela schack med döden, mitt drag, hans drag, mitt drag, tills jag slutligen står i schack matt.
Än har jag inte låtit han få ta det vinnande draget, men han kommer närmre och närmre en seger. Min kropp berättar det för mig, varje vecka.
Den berättar för mig att mina drag tar ett steg närmre döden varje gång.
Vill jag dö ?? Nej.
Är jag rädd för döden ?? Nej, det tror jag inte.
En av dessa dagar måste jag ta mig i kragen, för jag vill inte ge mig till döden än.
Tycker att jag har en del kvar som jag skulle kunna uträtta.
L2UA
3 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar