Berörd....

Blev jag för en stund sen.

Såg en dansk dokumentär om en liten kille som fick ny benmärg.
Detta berörde mig så till den grad att jag blev lite tårögd och fick mig att tänka på när våran grabb föddes.

Han kom ut för tidigt med akut kejsarsnitt, ungefär en månad innan det egentligen var dags.
Minns den där kvällen/natten ganska tydligt ännu.
Det hela blev väldigt omtumlande och kändes overkligt på något sätt.

Ena minuten var vi i ett undersökningsrum, och i andra minuten rullade dom bara iväg med sambon. Sen blev jag hämtad och fick se denna lilla kille ligga i sin kuvös.
1240g vägde han. Han såg så liten och skör ut där han låg.

Det kändes som han skulle gå i sönder varje gång man skulle lyfta honom den första tiden, man var så tafatt.

Den första tiden kände man alla möjliga känslor inom sig.
Rädsla, skräck, smärta, sorg, glädje och en otrolig kärlek, alla möjliga känslor dök upp.

Detta var mitt första barn, och det var en fantastisk upplevelse att få vara med om.
Men det är inget jag önskar någon annan.

Någon gång den närmsta framtiden skall jag minsann leta upp foto/film som jag har sen hans första tid. Blev ju av med en hel del foton från neonatal avdelningen, men jag har ju sen han kom hem och så.
Känner att jag bara måste titta och minnas tillbaka.

Nehh, nu måste jag nog bege mig till sängen.

L2Ua - Mannen som älskar sin familj.