Jobb, is och jag sa ju det..

Ja läget på jobb ser inte ljust ut.
Överallt är där lite att göra just nu.
En del på nattskiften har nu fått i uppgift att börja måla maskiner.
Detta skall dom enligt "rykte" göra i 4 veckor, har sen inget hänt med orderingången så kommer troligtvis nattskiftet att tas bort.
Detta innebär att 15 man skall placeras om in på 2 skift vilket i sin tur betyder att det är för mycket folk som går på 2 skift.
Gör man sin matte där så betyder det att fler folk kommer att varslas.
Jag räknar med att jag lämnar mitt jobb nån gång i slutet av juni.
För någon vändning tror jag inte på förräns nån gång långt in på året, om ens då.
Vår fackordförande har även valt att avgå, så det råder väldigt mycket osäkerhet på jobb just nu. Nästa vecka är det i alla fall årsmöte för facket hos oss där alla medlemmar är inbjudna.
Får väl se vad dom säger där, jag är i alla fall aktuell för 2 poster inom facket. 1 plats i styrelsen och 1 plats för redskap. Men vi får se vart stigen leder mig denna gång. Har i alla fall bestämt mig för att våga chansa lite mer denna gång, för det sägs ju som så, att vågar man inte chansa så kan man inte vinna i heller.

Sen har vi det här med isen.
För er som läser min blogg lite då och då, så vet ni kanske att jag trillade på isen förra veckan.
Precis som bambi så bara sa det Kapooffff.
Igår kväll var det premiär för mig och min cykel att prova isbanan igen.
Det blev många kommentarer på jobb igår. Till och med stora hövdingen som kallade mig för ismannen. Min stående kommentar denna dag var att jag hade satt snökedjor på cykeln.
I alla fall, precis innan vi skulle hem så kom dom och saltade utanför fabriken.
Dom saltade även där jag trillade i förra veckan, så det borde vara lugnt att ta sig förbi där.
Men, för säkerhets skull så valde jag att gå förbi det hala stället.
Allt utan problem, sen cyklade jag. Jag kan ju säga att det cyklades väldigt försiktigt hela vägen hem. Marken var täckt med snö så man kunde ju inte se var isen fanns. Fast enligt min uppfattning så låg den faktiskt överallt under snön.
Jag vill inte påstå att jag var rädd för att cykla hem, för jag hade inga sådan "rädd" känslor.
Men jag cyklade med respekt och försiktigt. Funderade till och med om man inte borde ha hjälm på sig när det är halt ute. Jag menar man har bara en skalle och den borde man kanske vara mer rädd om.

Ja, jag sa ju det.
Jag skrev i ett tidigare inlägg om att vissa hålls lite bakom ryggen av dom som har makten.
Igår fick jag det bekräftat.
Den här killen som var hemma och var "sjuk" och jag stod och laddade en maskin när stora hövdingen kom dit. Där konstaterade hövdingen att den här killen under sin sjukperiod hade fixat med en ny lägenhet, varit iväg på 75 års kalas och till sist begett sig ut och festat och "supit" till. Vad var då hövdingens kommentar efter konstaterandet av dessa fakta.
Hmmm, vad gissar ni på då.
Jag skiter i vilket, här är så lite att göra ändå var hans enda kommentar. Hmmm.. Hade det varit en annan så undrar jag om det hade varit likadant.
Som vanligt när någon varit hemma så kommer det en massa folk som skall fråga och snoka och det hände ju även denna killen hans svar till en var då att det har inte varit något fel på mig. Detta skulle uppfattas som ett litet skämt till den som frågade, men jag tror inte ett dugg på att det var ett skämt. Så jag inflikar snabbt, "det värsta är sa jag, att du ljuger inte i alla fall".
Men men, skit i det, kan tänka mig att det funkar likadant på flera olika arbetsplatser.
Jag har i alla fall fått bekräftat läget.

L2UA mina vänner "see ya soon"